Jakten på enskilda avlopp onödig

Utvalda

Påverkan på miljön är väldigt liten hävdar forskare

Hetsjakten på enskilda avlopp är helt onödig. Det hävdar forskare som på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten utrett frågan. Myndigheterna har helt enkelt inte stöd i fakta för sin kampanj mot enskilda avlopp.

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, och landets kommuner tvingar just nu ett stort antal fastighetsägare att investera stora belopp i nya avloppslösningar. Jakten på enskilda avlopp motiveras med övergödningen.
Stora delar av Sverige har inte problem med övergödning. Ändå ställer myndigheterna krav på 70-procentig fosforrening. Detta gör myndigheterna, trots att man vet, att det är den minst kostnadseffektiva av alla åtgärder.
Faktabasen för den statliga kampanjen mot enskilda avlopp är mycket dålig. Den bygger enbart på antaganden och beräkningar. Vilket HaV också har erkänt.
Nu finns det en forskarrapport som visar att hetsjakten mot enskilda avlopp är helt onödig. Marken tar upp det mesta av den fosfor som hamnar i enskilda avlopp. Väldigt lite når de vattendrag som myndigheterna vill skydda.
Enskilda avlopp läcker helt enkelt inte så mycket fosfor som myndigheterna hävdar. Det beror enligt forskarna på att man inte räknat med markretentionen, det vill säga den mängd fosfor som tas upp av växter, djur och mikroorganismer i marken.
– Om det släpps ut i mark, då når det aldrig ytvatten. Det är bara om det släpps ut direkt i vatten, som det kan bidra till övergödningen, säger en av forskarna.
Redan efter 100 meter blir det inte något läckage alls från enskilda avlopp. Det innebär att de modeller som vattenmyndigheterna, Havs- och vattenmyndigheten och kommunerna idag räknar efter inte stämmer.
– Vi har inte kunnat hitta någonting som visar att fosfor som släpps ut i mark, skulle nå ytvatten.
Några av forskarna går så långt att de säger att enskilda avlopp inte är något miljöproblem över huvud taget. Om de inte ligger alldeles vid havet eller en sjö, och släpper ut avloppet direkt i vattnet.
Jakten på fosfor från enskilda avlopp pågår trots detta för fullt. Ändå känner myndigheterna till att stora områden i Sverige har brist på fosfor. Och att åtgärder där, mot enskilda avlopp, är helt meningslösa.
I inlandet, och i många skogsbygder, är det undernäring som är problemet. Men det tar myndigheterna inte hänsyn till, enligt forskarna bakom rapporten.
Forskarna bakom rapporten får stöd av andra experter. Det gäller exempel forskare på SLU, som tidigare varnat för att reducering av fosfor i vissa områden rent av kan vara skadligt för miljön.
Fisk har svårt att reproducera sig i allt för näringsfattiga vatten. Där kan en minskning av halterna fosfor göra mer skada än nytta, eftersom växter och djur tar upp mer tungmetaller i näringsfattiga vatten.
Enligt forskarna gör myndigheterna inte en rimlighetsbedömning när man fattar beslut om långtgående åtgärder mot enskilda avlopp. Kostnaden för att rena ett kilo fosfor ligger på över 20 000 kronor per kilo.
Det innebär att det är den i särklass minst kostnadseffektiva åtgärden. Att åtgärda utsläpp från kommunala reningsverk skulle vara betydligt mer effektivt, hävdar forskarna. Där ligger kostnaden på cirka 2 000 kronor kilot.
Myndigheterna har haft svårt att ta till sig resultatet av forskarnas arbete. Forskare som vi talat med berättar att de ibland möts av känslomässiga argument när sakargumenten inte räcker till. En vanlig invändning brukar vara att ”vi måste väl ändå göra vad vi kan”.
Det leder lätt till tanken att hela kampanjen mot enskilda avlopp ytterst handlar om vem som skall betala för de åtgärder som genomförs, och att drivkrafterna bakom påverkas av intressen som tjänar på att myten om att enskilda avlopp är miljöbovar hålls vid liv.

Staten räknar med retention

Regeringen tar strid med EU om kommunala avlopp

Stat och kommun får räkna med retentionen. Det är slutsatsen av ett brev regeringen skickat till EU. Sverige riskerar böter för kommunala avlopp. Enskilda och kommunala avlopp bedöms alltså olika.

Sverige kämpar för att slippa avloppsböter. Flera kommunala avloppsreningsverk släpper ut för mycket näringsämnen, hävdar EU. För att slippa böter hänvisar Sverige till den naturliga retentionen.
I ett brev till EU-kommissionen skriver regeringen att Sverige måste få räkna med retentionen, det vill säga den näring som växter och djur tar upp under avloppsvattnets väg ut till havet.
Det är intressant för alla med enskilda avlopp eftersom staten vägrar låta ägarna räkna med retentionen vid bedömningen.
Bakgrunden till regeringens brev är att EU har reagerat på att flera kommunala avloppsanläggningar släpper ut mer näringsämnen än vad som är tillåtet enligt EU:s avloppsdirektiv. Sverige hotas av böter om EU-kommissionen inte godtar den förklaring regeringen kommer med.
Regeringen hänvisar alltså till ”den naturliga retentionen”, de naturliga processer som sker i vattnet när biologiska organismer tar upp näringsämnen. EU anser dock inte att de kommunala reningsverken renar tillräckligt.
– Reningsverken uppfyller direktivets krav, eftersom det som är relevant enligt direktivet, är det utsläpp som når känsliga områden, säger Anna Josefsson, ämnesråd på miljö- och energidepartementet i en kommentar till publikationen Aktuell Hållbarhet.
– Då måste man titta på det som försvinner på vägen ut till det känsliga området, säger Anna Josefsson.
Det är alltså det som når havet som ska räknas, enligt regeringen. Och det som försvinner på vägen, genom retention, ska man räkna bort.
Det handlar om tre så kallade överträdelseärenden. Ett rör sju större kommuner i mellersta Sverige. Bland dessa Arvika, Jönköping och Örebro. Det andra ärendet ingår exempelvis Habo kommun.
Växter och djur tar upp näringsämnena under avloppsvattnets väg ut till havet, näringsämnen försvinner på vägen ut, skriver regeringen till EU. Regeringen slår alltså fast att retentionen ska räknas när det gäller kommunala avlopp.
Många har reagerat på att kommuner dömer ut höga belopp i viten för enskilda avlopp, samtidigt som Sverige försöker slippa böter i EU för att kommunala avlopp inte lever upp till EU:s regler.
Det finns ingen orsak att behandla enskilda avlopp och kommunala avlopp olika. Det menar LRF:s vattenexpert Christer Jansson. Om retentionen ska räknas vid bedömning av utsläpp från kommunala avlopp, borde detsamma gälla för små enskilda avlopp.
HaV har föreslagit regeringen att man skulle ta med retentionen i beräkningen. Men regeringen har stoppat förslaget.
– Det är märkligt att man har stoppat det, säger Christer Jansson.
Förslaget hamnade på miljödepartementet, och fastnade där. Samma departement som nu skrivit brevet till EU-kommissionen.
– Om det är så att det bara är för enskilda avlopp myndigheterna inte vill räkna retentionen, då är ju det ytterligare ett exempel på svensk överimplementering av ramdirektivet, säger Christer Jansson.
Vi har sökt någon på vattenmyndigheten Västerhavet för en kommentar. Men den som kunde något om markretention var upptagen med att räkna valsedlar.
Den fråga vi ville ställa var:
Varför vill Sverige räkna retentionen när det gäller kommunala avlopp, men inte när det gäller enskilda avlopp?
Markus Hoffman är expert på vatten och växtnäring på LRF. Han berättar att kväveretentionen är väl utforskad.
Överträdelseärendet mellan staten och EU handlar om kväve. När det gäller enskilda avlopp är det främst fosfor som är problemet. Och det finns en skillnad i hur retentionen fungerar.
– Enda skillnaden är att fosfor inte har någon gasfas, säger Markus Hoffman.
Markus Hoffman anser dock staten borde bete sig konsekvent, och räkna in markretention för fosforläckage.
– Det är viktigt att ge markretentionen av fosfor ett erkännande, säger Markus Hoffman.
– På liknande sätt som regeringen använder sig av kväveretention i sjöar och vattendrag på väg till havet, fortsätter han.
När det gäller fosfor så sker det en retention både i mark och i vatten. Om det råder näringsbrist i ett vattendrag så är utsläpp av fosfor inget problem. Fosfor kan dock orsaka övergödning lokalt.
Kväve är inte övergödande i sjöar och vattendrag, utan först när det hamnar i havet. Medan fosfor är övergödande direkt. Men är bäcken eller diket där avloppet släpps ut näringsfattig spelar det ju ingen roll.
Källa: Aktuell Hållbarhet. Regeringskansliet. LRF.
FOTNOT: Retention. Retention betyder ungefär kvarhålla. Ordet används inom flera områden och inom medicinen, exempelvis, är det motsatsen till inkontinens.
(Texten i artikeln är skyddad av upphovsrätten.)

75-åring åtalas för bombhot

Missnöjd över att Vara kommun dömt ut hans avlopp

Han är missnöjd över att hans avlopp dömts ut av kommunen. Den 75-årige mannen bombhotade därför kommunhuset i Vara. Nu åtalas han misstänkt för olaga hot, men nekar till brott.

I februari bombhotades Vara kommun. Kommunhuset stängdes för allmänheten efter samråd med polisen. Den som hotat kommunen visade sig vara en 75-årig man, som fått sitt avlopp utdömt av kommunen. Han hördes av polisen och förklarade att han var arg på kommunen som dömt ut hans avlopp och hotat med ett vite 75 000 kronor.
Kommunalrådet i Vara, Gabriela Bosnjakovic, förklarade efteråt att kommunen ser allvarligt på händelsen.
Polisen tog också hotet på allvar, och hade en polispatrull på plats vid kommunhuset. Men man bedömde ändå inte risken för verkställighet som hög. Polisen har dock inlett en förundersökning om misstänkt grovt olaga hot.
Den 75-åriga mannen hämtades in till förhör av polisen. Efter det bedömde polisen att inget verkligt hot förelåg. Efter det öppnade kommunhuset igen för allmänheten.
– Mannen säger själv att han inte tänkte utföra hotet utan mest var arg och ville skrämmas, säger polisens presstalesperson Peter Adlersson till lokalradion i Skaraborg.
Den 75-årige mannen är misstänkt för grovt olaga hot. Och han åtalades alltså vid Skaraborgs tingsrätt.
(2019 03 28)

Seminarium: ”Jakten på enskilda avlopp onödig”

Statens kampanj mot enskilda avlopp vilar inte på saklig grund. Myndigheterna har överdrivit påverkan och vägrat publicera forskarrapporter som visar att det mesta av näringsämnena tas upp av växter och djur, och att bara en liten del når våra hav.
Detta framkom på ett seminarium om enskilda avlopp i riksdagen den gångna veckan.
”Fosfor från små avlopp med utsläpp till mark är ytterst sällan något problem för övergödning”, konstaterar forskaren Lars Hylander.
Han berättade att stora delar av Sverige inte lider av någon övergödning, utan tvärt om drabbats av näringsbrist. Där är myndigheternas jakt på enskilda avlopp meningslös, ur miljösynpunkt. Och kan istället få negativa konsekvenser för miljön. Exempelvis får fisken problem att reproducera sig i allt för näringsfattiga vatten.
Lars Hylander berättar också att det är de stora städerna, den kommunala avloppsreningsverken, som är det stora problemet. De släpper dessutom ut stora mängder miljögifter, som kvicksilver, PCB, kadmium och dioxiner. Det är därför en felsatsning att jaga enskilda avlopp på landsbygden.
Anna Werner från Villaägarnas riksförbund berättade hur medlemmarna drabbas av statens kampanj mot enskilda avlopp. Och kom också med konkreta förslag på åtgärder. Kraven på fastighetsägarna måste vara rimliga, och stå i proportion till nyttan. Så är det inte idag.
Myndigheternas arbete måste inriktas mer på att lösa problem, och mindre på juridik.
Journalisten Göran Åhrén, som skrivit om enskilda avlopp i flera år, berättade om några fall där kommuner hotat äldre på landsbygden med viten som överstiger vad de har i pension, och förbjudit dom att använda sina avlopp. Många äldre har problem att få lån och det har därför förekommit att äldre tvingats flytta från sina hem för att de inte har råd med de åtgärder kommunen kräver.
Han berättade också om fall där kommunen tvingat fastighetsägare att investera 250 000 kronor i ett nytt avlopp som sedan visade sig vara sämre än det de hade innan. I andra fall har kommuner förkastat den ena lösningen efter den andra och tvingat in fastighetsägare i åratal av processande.
Karl-Johan Adolfsson, från Sunne, berättade hur han sedan kommunen krävt åtgärder försökt med två olika reningsmetoder. Kommunen har inte godkänt någon. Kommunen kan inte kan påvisa några brister med det avloppssystem som Karl-Johan Adolfsson har. Besluten bygger på schablonmässiga grunder. Hans fastighet ligger dessutom omgiven av jordbruksmark, och enligt forskaren Lars Hylander, så tas eventuella näringsämnen upp av växter och djur i den närmaste omgivningen.
Seminariet avslutades med en diskussion om vad man kan göra åt problemet. Flera riksdagsledamöter lovade efteråt att ta upp frågan i någon form och kräva svar av regeringen.
(Västsidan: 2019-03-14)

Ägare diskuterar att starta förening
Ägare till enskilda avlopp diskuterar att bilda en förening för att driva krav mot staten på ersättning för orimliga krav i samband med kampanjen mot enskilda avlopp. Fastighetsägare vill ställa ansvariga till svars.

HaV ville inte publicera rapporten

Skickades på granskning trots att forskarna skrev om den

Havs- och vattenmyndigheten betalade den forskarrapport som visar att fosfor från enskilda avlopp inte är något större problem. Men myndigheten blev inte nöjd med resultatet, och vill därför inte publicera den.

I flera år har Havs- och vattenmyndigheten, HaV, känt till innehållet i den forskarrapport som visar att fosfor från enskilda avlopp inte är ett stort problem. Men man har inte velat publicera den.
Först förhalade HaV en publicering genom att kräva att forskarna skrev om rapporten. Men inte heller när den omarbetade versionen presenterades, nästan ett år senare, ville myndigheten publicera rapporten.
Istället har myndigheten skickat rapporten för granskning av en forskare som man vet är skeptisk till markens förmåga att ta upp fosfor.
Havs- och vattenmyndigheten har inte heller arbetat om de vägledningar som kommunerna går efter, eller skickat ut nya instruktioner, trots påpekanden från forskarna om direkta felaktigheter.
Bakgrunden till forskningsrapporten är att naturvårdsverkets vägledning inte tar hänsyn till markretentionen. Staten vet helt enkelt för lite, vilket man också erkänt.
Därför beslutade Havs- och vattenmyndigheten att betala för den aktuella forskningsrapporten 2014. Syftet var att samla information och fakta för att få en bild av hur stort problemet med fosfor i avloppsvatten faktiskt är.
När resultatet presenterades var dock myndigheten inte nöjd. Forskarnas slutsatser gav inget stöd för den hetsjakt på enskilda avlopp som Havs- och vattenmyndigheten, och vattenmyndigheterna ytterst är ansvarig för.
Tanken från början av att rapporten skulle innehålla en lathund för myndigheternas bedömning av enskilda avlopp. Den första versionen innehöll också en sådan lathund.
Men detta togs bort i den omarbetade versionen.
Forskarnas arbete skulle alltså ha en direkt inverkan på hur myndigheterna arbetade med enskilda avlopp. Forskningsrapporten innehöll också uppgifter om hur mycket fosfor som reducerades av markretentionen vid olika avstånd från den plats där avloppsvattnet lämnar anläggningen. Och i olika jordmån.
”Vi bedömer att frågan får stor påverkan i praktiken när det gäller synen på miljöpåverkan från små avlopp”, skriver forskarna i sin rapport.
Frågan är om det blir så nu. HaV vill nämligen inte publicera den omarbetade versionen nu heller. Forskarna fick istället ett brev från HaV att de inte tänkte godkänna rapporten, och att de skickat den på granskning hos en annan forskare som de också samarbetar med.
Forskarna tror att rapporten blivit en het potatis för myndigheten. Problemet för HaV är att om man godkänner rapporten så erkänner man samtidigt att man haft fel.
Eftersom HaV vägleder miljömyndigheterna ute i kommunerna, så blev det inget resultat av forskningsrapporten.
HaV liksom de flesta kommuner valde att fortsätta arbeta efter de beräkningar som baserar sig på tidigare antaganden, riktlinjer som HaV ärvde av naturvårdsverket när man tog över frågan. Som alltså inte tar hänsyn till markretentionen.
Myndigheterna känner alltså till uppgifterna i forskningsrapporten. Men man väljer att behålla detta för sig själv och inte offentliggöra detta för kommuner och medborgare.
Frågan är vilket ansvar staten har om man vilselett kommunala myndigheter till obefogade krav, samt enskilda fastighetsägare till dyra investeringar som i vissa fall är helt onödiga.
– Vi försöker inte mörka något. Vi vill bara att det skall bli en bra rapport, säger en talesperson för HaV.
Ett skäl att man är skeptisk är att det skiljer så mycket mellan HaV:s egna siffror, och vad forskarna kommit fram till.
– Har man mycket fosfor i en mark så läcker en del ut. Men vi är inga experter på vad som händer i jorden, säger en talesperson på HaV.
HaV har ifrågasatt delar av rapporten. Man tror inte på att marken tar upp så mycket fosfor som forskarna påstår.
– Det kan stämma på vissa ställen, säger talespersonen från HaV.
HaV återkom senare med ett längre uttalande. Där man menar att fosfor lagras i marken, och när det blir för mycket så läcker det ut. Det är därför man måste minska tillförseln av fosfor även från enskilda avlopp.

Forskarrapport: Markens förmåga ta upp fosfor underskattas

Större delen av fosforn från enskilda avlopp stannar i marken

Fosfor från enskilda avlopp stannar i marken. Väldigt lite förs vidare till ytvatten. Det visar den forskningsrapport, betalad av Havs- och vattenmyndigheten. Rapporten visar att myndigheterna underskattat markretentionen.

Det mesta av den fosfor som hamnar i enskilda avlopp stannar i marken. Det kallas för markretention. Det mesta av fosforn tas upp av växter och djur, men också av mikroorganismer i jorden i närområdet.
Men naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2006:7) om små avloppsanordningar tar inte upp frågan om retention efter anläggningen. Det påverkar bedömningarna som tillsynsmyndigheterna gör.
”Detta gör att behovet av vägledning om naturens förmåga att kvarhålla och reducera föroreningar efter själva reningsanläggningen är stort”, skriver forskarna.
”Att inkludera retentionen i mark i bedömningen av avloppsanläggningens miljöpåverkan leder till ett ökat fokus på hur utsläppspunkten kan lokaliseras så att potentialen för retention i mark kan optimeras”, fortsätter de.
Det är alltså bakgrunden till forskarrapporten.
En viktig fråga att utreda var vad som händer med exempelvis fosfor när avloppsvattnet efter rening hamnar i marken. I den här artikeln citerar vi direkt ur forskningsrapporten:
”Vid utsläpp av avlopp i mark sker processer som kvarhåller fosfor och reducerar smittämnen och andra föroreningar. Denna självrening är ofta betydande och viktig då den reducerar risk för påverkan på ytvatten”, skriver forskarna.
Rapporten är tänkt som vägledning till de myndigheter som arbetar med att pröva enskilda avlopp.
Rapporten ger också förslag på hur man kan använda dessa fakta för bedömningar i enskilda fall.
”I motsats till stora avloppsanläggningar, har små anläggningar sällan utsläpp direkt till ytvatten. Möjligheter finns nästan alltid att skapa extra skydd genom utsläpp till mark”, skriver forskarna i sina slutsatser.
”Eftersom både vattenmängder och föroreningsmängder i små avlopp är just små, finns det goda möjligheter att skapa effektivt skydd för ytvatten om självrenande processer i mark används.”
Precis som andra forskare konstaterar forskarna att det finns mark i Sverige som lider av brist på fosfor. Där blir åtgärder mot enskilda avlopp helt meningslösa, och kan rent av vara skadliga.
”Markekosystemet i speciellt skogsmark lider normalt brist på fosfor. Detta beror på att våra svenska jordar är naturligt fosforfattiga och att löst fosfor tenderar att bindas in till markpartiklarna.”
”Eftersom markretentionen av fosfor inte ingår i de belastningsmodeller som används av vattenmyndigheterna så är det sannolikt att fosforbidragen till ytvatten från enskilda avlopp är kraftigt överskattade.”
Forskarnas förslag till åtgärder skiljer sig avsevärt från kommunernas. Så här skriver man om befintliga anläggningar:
”Överväg hellre omlokalisering av utsläppspunkten än krav på fosforrening över anläggning. Bortledning via infiltrationsdike ger ett billigt och effektivt skydd”, skriver forskarna.
För nya anläggningar, eller vid ombyggnation, föreslår forskarna att vattnet alltid leds bort via mark. Även vatten från ett minireningsverk.
”Om terrängen är fördelaktig för markretention, som i skogs- och jordbruksbygd, så utgör små avlopp som ligger mer än hundra meter från strand eller utströmningsområde en obetydlig risk för övergödning.”
Forskarna nämner också att enskilda avlopp kan vara ett problem, exempel i tätbebyggda områden med dåliga markförhållanden där förutsättningarna för markretention är dåliga.
De skriver också att placeringen av utsläppspunkten kan vara av större betydelse än prestandan på själva reningsanläggningen.
Myndigheterna behöver vidareutveckla bedömningsverktyget och utveckla modeller för belastningsberäkningar, skriver forskarna.
Forskarnas slutsats är att man i första hand skall se till att avlopp som saknar rening åtgärdas. Ett grundskydd motsvarande rening med markbädd eller infiltration är i normalfallet alldeles tillräckligt.
”Där skyddsbehoven kräver förhöjd näringsavskiljning är sorterande system att föredra”, skriver forskarna.
En av forskarna bakom rapporten är Lars Hylander. Han har haft hjälp av andra att sammanställa rapporten.
Rapporten bygger på genomgång av vetenskapligt granskad litteratur, andra rapporter, intervjuer samt fallstudier. Arbetet med rapporten har bedrivits som ett projekt, och forskarna har ”stämt av” resultatet i kontakter med miljökontor och handläggare på länsstyrelser.
Rapporten ger förslag på ”verktyg för att bedöma markretentionen av fosfor i det enskilda fallet”.
”Vi bedömer att frågan får stor påverkan i praktiken när det gäller synen på miljöpåverkan från små avlopp och följaktligen kommunernas hantering och kommunikationen om små avlopp. Det är vår förhoppning att denna rapport direkt och indirekt kan bidra till ökad förståelse för markretentionens potential och att detta ska leda till bättre bedömningar och avvägningar i det enskilda fallen. Detta i sin tur leder till ett förbättrat skydd av miljö och människors hälsa samt till rimliga kostnader för den enskilde för att uppnå detta skydd.”

FAKTA
Forskarrapporten heter ”Bedömning av självrening och retention i mark vid prövning av små avlopp – smittskydd och fosfor”. Rapporten levererades till HaV i januari 2016. Men HaV var inte nöjda, och en omarbetad version presenterades för HaV i mars 2017.
Rapporten har fortfarande inte publicerats, men fanns en tid att läsa på VA-Guiden.
HaV har finansierat arbetet med rapporten.

Enskilda avlopp en lysande affär

Enskilda fastighetsägare och privatpersoner får betala kalaset

Statens kampanj mot enskilda avlopp kostar landsbygdsbefolkningen enorma pengar. Om alla 750 000 enskilda avlopp åtgärdas för i snitt 200 000 kronor, då slutar notan på
150 miljarder kronor.
Det är mer än Sveriges avgift till EU, mer än statens utgifter för rättsväsendet och försvaret. Det är mer än den största posten i statens budget, utgifterna för sjuka och handikappade. Det är enormt mycket pengar.
Vilka är det då som tjänar på detta? Huvuddelen går till entreprenad och VA-branscherna, tillverkare av avloppslösningar och grävmaskinsföretag. Men staten tar 25 procent i moms på detta, vilket innebär en inkomst för staten på 35-40 miljarder kronor.
Kommunerna håvar in cirka 6,3 miljarder bara i avgifter på tillsyn och tillstånd. Så man kan ju förstå att de är angelägna om detta. Lägg till detta cirka 4 miljarder ytterligare per år i intäkter för ökad slamsugning och tillsyn.

Girighet bakom jakten på enskilda avlopp

Statens jakt på enskilda avlopp bygger inte på saklig grund. Belastningen från enskilda avlopp har överdrivits, och ekonomiska intressen har fått för stort inflytande över kampanjen.
Övergödningen är inte ett stort problem i hela landet. Det är egentligen bara i Östersjön och i Laholmsbukten som övergödningen är ett stort problem. Ändå jagar kommuner pådrivna av Havs- och vattenmyndigheten ägare till enskilda avlopp i hela landet.
Statliga myndigheter hävdar att enskilda avlopp står för läckaget av 300 ton fosfor till Östersjön och Västerhavet. Man bygger detta på antaganden och beräkningar.
Forskare hävdar att den verkliga belastningen från enskilda avlopp kan ligga på en femtedel av detta. Orsaken till felräkningen är att myndigheterna inte tagit hänsyn till markretentionen, marken upptagningsförmåga.
Det finns flera forskningsrapporter som visar att staten överdrivit problemet med enskilda avlopp. Havs- och vattenmyndigheten har själv beställt en rapport som man sedan vägrar att publicera, eftersom forskarnas slutsatser inte stämmer med den uppfattning som tjänstemännen som jobbar med frågan har. (Rapporter om detta finns på VA-Guiden och SMED, Svensk Miljöemissionsdata.)
Det finns mer än 750 000 enskilda avlopp i landet. 1,2 miljoner människor berörs. Om alla tvingas till åtgärder så landat notan på enorma summor pengar. De som tjänar på detta är framför allt VA-branschen, entreprenadbranschen men också staten som får in stora summor på moms.
Även kommunerna tjänar en rejäl hacka genom höga tillsynsavgifter, ansökningsavgifter och höga timarvoden för miljöinspektörernas arbete.
Många kommuner får kritik för att tillsynen är schablonmässig. Man dömer ut fullt fungerande avlopp och kräver åtgärder utan att kunna förklara vad problemet är. I många fall är det inget problem men fastighetsägarna hotas trots detta med viten och förbjuds att använda sina avlopp.
För många äldre på landet har detta blivit ett stort problem. Det finns flera fall där man tvingats flytta från sin bostad för att man inte har råd att åtgärda avloppet.
Allt fler politiker börjar nu vakna för konsekvenserna av statens kampanj mot enskilda avlopp. Förslag om att göra reglerna rimligare blockeras dock av miljöpartiet i regeringskansliet. Även HaV har lagt förslag till lättnader när det gäller bedömningarna. Men inte heller detta har lett till konkreta lagförslag från miljödepartementet.
En slutsats man kan dra är att de krafter som tjänar på kampanjen är starkare och har mer resurser till lobbyverksamhet än de drabbade fastighetsägarna.